Jag har varit i Malmö idag, med min bror och pappa och jag säger bara det: ALDRIG IGEN!! FAN VAD JAG MÅR PISSDÅLIGT.

Ja, det där var otroligt barnsligt av mig att formulera det sådär men jag finner inga ord för hur ont jag har i kroppen, och så snurrig jag känner mig efter alla plågsamma intryck av cigarettrök mitt i ansiktet, bilar som kör överallt och kaaaaaaaaaaaaos!!!! ._.

 

Jag är sur, trött, grinig och allmänt off nu och kommer antagligen somna när som helst.

Visst var det trevligt med middag, MEN det gick fan inte i mitt tempo. Jag mår så jävla dåligt, har halkat och nästan trillat pladdask med näsan före i de jävla vattenpölarna, jag hade mina klackskor och det var väl fel skoval men varför i helvete gick vi igenom allt vatten efter snön som smälter bort? jag har skoskav på mina tår och är stressad FORTFARANDE efter att ha korsat alla gator i 150/km full fart framåt mot någonting jag inte känner till ALLS. För mig med Asperger syndrom är det ungefär som att gå in i en mörk grotta, utan väg ut. 

 

 

så detta fick mig att på riktigt tvivla på om min pappa förstår MIG, hade han gjort det hade han fan sett till att sakta ner. Mina knä värker och det var så skönt att komma tillbaks hem och få gråta ut en stund, men det ska fan inte behöva vara så! ALDRIG igen. Jag är förbannad.

Detta var utan tvekan årets jobbigaste dag, för min del. Så mycket förvirring, stress, kaos. Buss, gator... FAN FANFAN VAD JAG MÅR DÅLIGT. Det var nästan så att jag fick fråga mamma om jag var hemma nu, när jag slått igen dörren efter mig. Jag måste vila nu innan jag bryter ihop igen.

Kan man inte respektera mig, så kan jag inte respektera tillbaks, så är det bara. Jag försökte förklara för min pappa hur jag mådde och hans svar var ju de mest ignoranta jag hört :Jasså! vad kuuuuuul :) typ. Ja tack för den, jag fick bara ångest så jag ville skrika och lägga mig under en jävla sten.

 

Världens bästa mat, fick jag i alla fall.