Dåligt humör
2013-11-09 / 14:45:02
Hej!
Jag har inte bloggat sen jag kom hem från Stockholm och anledningen till det är väldigt simpelt, jag är jättejättetrött.
Sitter nerbäddad i soffan, och ska titta på Harry Potter, bara för att jag kan liksom. Jag är lite missnöjd med föreställningsdagen därför att jag hade bett om att få träffa K och P efter föreställningen men då kom det en massa dumma människor och trängde in mig i ett hörn så att jag var nära på att få ångest och börja gråta och ville gå därifrån eller typ kasta en granat på mig själv så att jag skulle få uppmärksamhet. Ursäktar det dumma ordvalet här, det är kanske viss överdrivet men jag blev väldigt sårad, jag hade längtat ihjäl mig efter dom. Visst Knut tog sig tid osv men det är ju som det är, jag hade hoppats på en minut till mig, därför att det var massor med folk som hoppade upp på scenen och babblade om en massa onödiga grejer som är helt bagatellartade om att föreställningen var bra...!? Blä! Jag hade väldigt viktiga privata grejer att förmedla. Jaja det blir fler gånger... Tur är väl det för jag saknar dom så jävla mycket. 
publicerat i Funderingar / länka inlägget
Så sant som det är sagt
2013-10-30 / 16:45:00
Mjo, visst är det väl så att man har en sån person någonstans i sin närhet, hur det än må vara? Jag tycker det känns rätt bra egentligen, att ha någon som betyder så väldigt mycket att man faktiskt kan få energi och glädje, eller ja framförallt hopp om förbättringar, eller bara att ha turen att helt enkelt kunna känna att livet har en mening, det har det ju, men allting är vad man gör det till. Man ska aldrig ge upp även om det känns rent ut sagt förjävligt, men man finns inte till för någon annans skull och hur man än vrider och vänder på allt brukar det finnas lösningar på problemen.
Det handlar om tålamod och optimism, många gånger. Man måste inte vara perfekt och man ska inte leta efter fel (som jag gör) utan försöka vara den man är, sträva efter att bemöta folk väl och vara en god medmänniska, leva väl och ta vara på allt, och inte ta något förgivet, alldeles för många gör ju det, men man ska försöka vara tacksam, det finns de som inte har något allt, allt har sin skönhet och charm om man ger det en ärlig chans :)
publicerat i Funderingar / länka inlägget
Kunde inte sagt det bättre själv...
2013-10-18 / 12:08:23
publicerat i Funderingar / länka inlägget
Det där med träning har fan spårat ur
2013-09-24 / 09:38:47
Jag sitter i skrivande stund med tårar rinnandes längst mina kinder och får så jävla dåligt samvete pga mitt utseende, jag är lite mullig och kvinnligt kurvig och har förut varit ganska nöjd, men var jag än tittar ser jag dessa anorexiasmala kroppar, folk som tränar utav bara helvete när dom redan varit i bra kroppsligt skick. Dessa magrutor och seniga kroppar är galet groteska och jag äcklas enormt av det, vad hände med naturliga kroppar!? En sak är det att vara lat och äta fel mat men en sak ska jag ha sagt och det är att trots att jag bär på ett par kilo för mycket är jag inte lat, jag äter vegetarisk och vegansk mat av egen fri vilja, jag går promenader i normal/snabb takt i veckan, ca 4 kilometer varje gång och jag mår bra! Allvarligt talat så ser jag mer och mer när jag iaktar folk att det går bara längre och längre. Att människor gör vad dom vill har jag inga problem som helst med, men jag har svårt att se att träning är gedigna egenvalda intresse hos ALLA!? Det gör ingenting att man har några kilo extra om man mår bra! Men dessa seniga fula kroppar och alla killar med magrutor.... Stay away from me, please. Jag låter jäkligt kränkande nu, det vet jag men det är ärlighet och känslor som jag faktiskt står för. Så himla trött på alla instagrambilder, Facebookflödet och allt man ser och hör överallt. Ät med måtta, motionera dagligen kan man absolut göra, men detta med hårda gympass låter jäkligt skrämmande i mina öron. Jag tycker inte synd om alla tunnisar som inte har underhudsfett som kommer frysa i vinter...
publicerat i Funderingar / länka inlägget
After Shave<3
2013-05-21 / 14:37:35
Alltså det är ju helt obeskrivligt vad mycket dessa fyra gullgossarna betyder för mig. :)
Dom har talang, dom är otroligt roliga, charmiga och... Ja underbara helt enkelt.
Såg nu att printscreenen jag gjorde blev lite liten, men skitsamma. After Shave, 1983, söta eller vad?
Deras röster är så jävulskt fina, fattar egentligen inte hur det kommer sig att dom är så jävla betydelsefulla för mig, kan inte riktigt finna ord för det, seriöst.
Knut och Per t.ex, är så otroligt snälla, och en av anledningarna till att jag gillar dom så, är nog att dom alltid personligen bemött mig på bästa tänkbara sätt, snällare får man leta efter. Knut är så himla go, kärlek, är ordet.
Jag blir oftast jäkligt konstigt behandlad, vilket är trist. MEN dessa guldkorn, är juvliga. Bäst, dom är så ödmjuka, generösa och trevliga. Bara måste få detta sagt, humorn är underbar, rösterna, DOM.
Beklagar mig så jäkligt över att jag aldrig fick träffa Peter. (Han brevid Jan, han med glasögonen, i ljusgrått)
Han dog dagen efter min 1 års dag i cancer, vilket är så jävla tragiskt. Alla bra människor dör. Why?
publicerat i Funderingar / länka inlägget
Bill&Tom
2013-03-28 / 18:29:35
Jag tror jag avlider. Herrejösses vad dessa gossar är underbara, så oerhört karismatiska, och vackra.
publicerat i Funderingar / länka inlägget
Lite visdom, kanske
2012-09-23 / 16:17:00
Jag får väl ta och tacka främst Galenskaparna & After Shave som gjort mig till den här fullkomligt normala, encelliga, egendomliga, och töntiga flicka som jag är idag. Blott 16 år gammal. Kanske the one and only like this? men vet du? Jag bryr mig inte ett jävla dugg. Jag behöver inte vara en...swag? jag behöver inte vara nåt jävla garnstyle(??) jag är ingen emounge, eller fjortis eller något annat heller för den delen. Jag är bara Emma Martina Cecilia. Har alltid vart och kommer alltid vara. Pussåhej. ~
Det där är citerat från min facebook, men jag tyckte det passar lika bra här.
publicerat i Funderingar / länka inlägget
Ja jag lever
2012-09-07 / 00:01:29
Hej! förlåt för mitt dåliga bloggande. Jag är inte alls motiverad tyvärr. Trist, men sant. Jag menar vad tusan ska jag skriva om när jag varken är kreativ eller har det rätta humöret.
Att blogga är verkligen en konst. Hur får man det att verka intressant egentligen? jag har gett upp hoppet om att bli storbloggare. Okej, det väl aldrig varit min ambtion sen jag började blogga för ca 2 år sen, men jag blir såklart glad om någon tar sig tid att följa min lilla historia här. Jag skriver när jag har tid och lust, just nu är det väldigt sällan men jag tänker inte lägga ner min bloggverksamhet. Absolut inte! Tänker mer att jag vill ha ett arkiv för mina upplevelser i livet. Det är värdefullt att faktiskt ha skrivit ner, för att blicka tillbaka på saker som hänt under dessa år och det är inte så lite får jag ju säga.
Jag bloggar mer eller mindre för min egen skull, det kanske är ganska meningslöst, vad vet jag? Det känns inte direkt som att jag är intressant, men å andra sidan är jag inte ute efter nån slags bekräftelse, därför söker jag inte efter läsare. Ni får komma hit istället! Hehe.
Men alltså det enda jag har i huvudet just nu är 30-Års festen med Galenskaparna & After Shave som har premiär om 5 dagar. Eller vänta lite, 4 dagar till och med. Såg just att klockan är mitt i natten. Sicken nattuggla jag är, va? :)
jo men det är ju så, jag föredrar att vara vaken på natten. Allt är så tyst.
Nä nu ska jag sluta skriva. Jag återkommer förmodligen snart igen med en lite update men jag är inte säker på att det blir innan GBG. (Den 14/9-16/9)
publicerat i Funderingar / länka inlägget
att något litet kan vara jättestort
2012-08-23 / 15:43:22
Galenskaparna & After Shave.
Ja, vadå? jo för allmänheten är dom väl i grund och botten mest kända för Macken. Roy och Roger vet väl alla svenskar vem det är.
Men för mig är GAS mer eller mindre hela min värld. Så enormt betydelsefulla att jag till och med blir så emotionell så att jag gråter för dom. För att jag älskar dom.
Varför då?
Jo för att dom är 98% av min uppväxt. Jag introducerades för Alla Ska Bada 1999 och Gladpack år 2000.
För mig är dom inte bara roliga och underhållande utan dom är en självklarhet. En gång fick jag frågan "varför gillar du dom?" Mitt svar blev "varför är det viktigt att andas...?"
Jag har ju haft en ovanligt kort "trotsig" tonårsperiod som tog över lite för mycket när jag var 11 år men som försvann väääldigt fort. Jag blev galet överbesatt av Tokio Hotel, och glömde bort GAS i 4-5 år. Jag ångrar det så jävla mycket :<
Ok jag älskar fortfarande TH men GAS har skapat så mycket av min personlighet och det är deras förtjänst att mitt intresse för att underhålla och agera väcktes, jag anses vara en lättsam och rolig typ utan att på nåt sätt överdriva, jag är rolig i mig själv, kanske för att jag är korkad. Hahaha, nej men det har alltid varit så naturligt för mig att vara rolig. Jag har växt upp med det i vardagen enda sen jag föddes, skulle jag tro.
Jag minns den enorma lyckan jag kände när jag 2004 fick se GAS för första gången, hela gänget i Malmö, och jag kommer ihåg att där var en utställning med gamla prylar från deras tv produktioner och föreställningar. Man fick inte röra, men det gjorde jag i alla fall. Stinsmössan från Stinsen Brinner, Den första Mackenrekvisitan från Träsmak 1983, en kudde från Lilly Sugar show i En himla många program/Gladpack och diverse annat. Jag minns till och med hur det kändes att nudda prylarna. Och sen, efter föreställningen fick jag träffa Anders och fick gängets autografer som jag har inramade. Så kär jag var i Anders, herrejösses. Jag var helt övertygad om att jag skulle gifta mig med honom HAHAHAHA!! :D
Senare samma år gjorde jag min After Shave & Anders" krogshowsdebut". Falkes Fondue. Det var i Båstad minns jag, och jag var ju 8 år. Jag var så jävla glad. Det var nåt jävla julbord tror jag men jag kunde INTE bry mig om maten utan hade allt fokus på vad som skulle hända. Det bästa minnet därifrån är ju lätt när jag träffade Jan Rippe där. Fick en kram och jag var helt mållös. Sa väl nåt i stil med "Ni är mina idoler!!" Tyvärr minns jag inte nåt av föreställningen :l
Sen dröjde det några år och 2007 var det dags för Cabaret Cartwright. Det var i samma veva som TH blev lite övertagande i min hjärna och jag hade till och med en affisch med mig som jag satte upp ovanför sängen på hotellrummet. Men hur som helst, det var så jävla kul. Minns "förfesten i gillestugan" när After Shave & Anders satt och spelade. Jag blev helt paff, och glad som in i helvete. Kunde inte slita blicken från dom.
Sen när vi satt vid bordet så kom Anders dit och sa typ "Jasså är du här! här blir det hålligång" jag: "mm" HAN HADE HANDEN PÅ MIN AXEL. AAAAAAAAAAAAH. fineomkdsafjbknvxckjdjfsebgdjvncxsgdf. (Hjärnsläpp)
Mm typ så ^
Och sen så fick jag kaos i huvudet och slutade gilla gänget. Eller jag har alltid älskat dom men jag fick problem och TH tog över mitt liv.
Men sen efter en jävla massa år så fick jag helt plöstligt lust att se Hagmans Konditori på Lorensbergsteatern och det ångrar jag INTE!!!! Fyfan för mig om jag inte hade gått. Fyfan. Jag hade avrättat mig själv.
Så fort Rippe och Anders hade gjort sina första entréer på scen så blev jag helt varm inombords. Lycka. Ren lycka, herre gud jag hittar verkligen inte rätt ord för att beskriva hur jag kände just då men det var helt ofattbart. Jag älskar dom, tänkte jag. Kaffebaristan Rizzo. <3 HAHAHA
Och jag kommer ALDRIG glömma bort när jag fick träffa dom efteråt.
Först kom Per ut dit, och sen Jan och Knut och Anders. Jag hade varit jättenervös över att få träffa dom men det gick hur bra som helst och det kändes seriöst som om jag hade känt dom i alla år, dom var så enormt snälla så det var ingen fara alls. Dom är supermysiga att krama. hihihihi. Så jävla kul dom visste vart Hörby ligger och vilka Tokio Hotel är.
Och seeeeeeen... Så åkte jag till Stockholm och såg dom på Skansen 2011.
Snackade med Rippe där och berättade att jag skulle se Hagmans Konditori igen. HAN KOM IHÅG MIG!!! :D
Och sen blev det Hagmans igen. Lika bra som förra gången. Träffade dom igen. Dom skrattade åt mig, för att jag sa en massa kul grejer.
Seeeeeen blev det en tur till Gislaved i Småland med för att se After Shave & Anders i mars i år.
Det var superkul. <3
Sen så hade Per Fritzell sitt releaseparty på Lorensbergsteatern. Eller snarare på Lorensbar. Fantastiskt roligt!! Claes, Knut, Anders och Jan var där. :D
Träffade även teaterchefen för teatern där och hon är verkligen supertrevlig. Och hon tyckte att jag skulle prata med Claes för att jag aldrig gjort det, så det gjorde jag. Han är också underbart snäll. Ett äkta geni. Han verkade väldigt nyfiken när jag berättade om mina framtidsplaner.
Och jag fick Pers autograf levererat med en kram och sen en hejdåkram innan vi skulle sticka därifrån.
och innan dess så skrev han upp i sin mobil när jag fyllde år. HAHAHA!! :D helt underbart
Och senare samma månad åkte vi ju till Karlstad. JA i bil. Det tog 5 jävla timmar.
Det var superdupermegabra. Jag fick höra nästan alla mina älsklingslåtar. På min födelsedag.
Och sen fick jag träffa dom igen. Och kramaaaaaaaaaaaa. Det är lite episkt det där jag hatar att krama folk men dom jag "gillar" kramar jag frivilligt hur mycket som helst, Tyckte supersynd om Per som hade skadat revbenet.
Meeeen imorgon är det exakt 3 veckor kvar tills jag ska få se dom igen!! 2 dagar i rad för att jag har fribiljetter till ena föreställningen.
30-års festen. År för år med GAS som alltså firar 30 år på Lorensbergsteatern i Göteborg.<3
Jag längtar obeskrivligt mycket. Jag har pratat om det varenda dag här hemma sen vi köpte biljetterna och jag kan inte beskriva hur mycket detta betyder för lilla mig.
Jag älskar Galenskaparna & After Shave och är jättetacksam för att dom varit mina vägvisare som gett mig hintar om vad jag vill göra i framtiden och nu tvekar jag inte ett dugg på att fortsätta vara ambitiös och jag älskar var och en på ett unikt sätt, därför att dom är så olika allihop men tillsammans är dom det absolut bästa gänget i hela världen. Jag kommer fortsätta gråta glädjetårar över min starka kärlek till GAS och jag står för det. Deras humor är min exakta humor, deras musik förmedlar glädje närsomhelst och deras fantastiska filmer är de bästa som finns och att höra deras röster är trygghet alla tider på dygnet året runt.
TACK FÖR 30 ÅR GALENSKAPARNA & AFTER SHAVE. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
publicerat i Funderingar / länka inlägget
funderingar, helt enkelt.
2012-08-08 / 13:10:20
Zappade runt på tv:n lite alldeles precis och blev helt emotionell av en kvinna på en av kanalerna, hon pratade om att man inte kan ändra det förflutna och att man måste jobba på att se möjligheterna i det omöjliga, jobba på problemen för att ta sig ur dom, jag blev faktiskt ganska rörd av det, för hon pratade på samma sätt som jag gör när jag försöker övertala mig själv om hur jag ska komma vidare efter allt kaos och elände som funnits här i några år men som jag helt enkelt stängt dörren åt, kvinnan i tv programmet fördjupar sig i det aktuella och säger vad hon tycker, och så står hon för det. Det är riktigt fint gjort, tycker jag.
Folk snackar ju för mycket, så är det och så kommer det alltid vara. Jag snackar när jag har något att säga, sen håller jag käft resten av tiden. Jag vet att ord kan såra extremt mycket, och jag har även lärt mig att tystnad kan såra lika mycket. Att bli ignorerad, åsidosatt, glömd...
Och just det, jag håller på att bli galen av längtan efter min ordinära blogg. Hahaha seriöst!
Jag får överleva utan ett tag till, jag orkar faktiskt inte ta itu med problemet. Men, jag vill gärna att ni som hamnat här tar en titt på min gamla blogg också, därför att där är ganska mycket "story" om mitt liv om ni nu är intresserade av dagboksbloggar.
Men nu trycker vi på paus. Jag återkommer med lite nytt sen, eller nån gång. Det är rätt trist här just nu, och det innebär trist uppdatering. Håll ut :D
publicerat i Funderingar / länka inlägget
Får jag bjuda på lite kaos..?
2012-08-04 / 11:55:47
Idag är en sån dag där humöret är det absolut sämsta tänkbara och som allting känns FEL. Riktigt fel,
Jag stör mig på mig själv och mina knäppa infall. Jag gör ju saker utan att riktigt tänka efter först och jag önskar att jag hade en vettig förklaring till varför jag gör så.
Som när jag tänker att jag ska lära känna någon, då vill jag ju såklart göra ett bra intryck på personen i fråga.
För mig är det viktigt att agera naturligt, det är för mig ett bra intryck.
Och för det andra, så är det viktigt att kunna prata, för det är ju så man lär känna varann. MEN det blir alltid fel när jag ska säga saker och jag kommer alltid på grejer jag hade velat ha sagt, men jag kommer på dom för sent.
Under dessa 3 åren har jag väl haft som ambition att försöka bygga upp ett fint och stabilt nätverk med seriösa vänner, eller åtminstone bekanta som jag kan snacka med då och då i hopp om att skaffa lite nya kompisar i min umgängeskrets.
Men tydligen är det inte alls så det går till, nej jag gör heeelt fel...? Nu har jag istället märkt att när jag försökt vara trevlig så slutar det med att ALLA överger mig. :(
Okej, det är kanske inte det rätta ordet men jag har väl snackat med 5-6 stycken personer jag tyckt verkat vara roliga och intressanta, och då börjar man ju med att agera på det där lagom nyfikna och sociala sättet. Så uppfattar jag att andra gör, så frågan är var felet sitter? Kanske är det mitt utseende som är läskigt? Jag tar inte illa upp om någon säger det för jag vet att jag ser hemsk ut..
Jag hoppas verkligen inte att någon tror jag söker uppmärksamhet eller så, men detta är som sagt min personliga blogg där jag skriver ner mina tankar och just nu beskriver jag det jag upplever just nu *
Men i alla fall. Det är samma sak när jag gillar någon, alltså när jag blir kär, eller kanske inte kär...Men ja ni som läser förstår förmodligen. Då vill man ju också försöka göra ett gott intryck men det funkar aldrig så jag har officiellt gett upp. Mitt motto är att alla är idioter tills dess att motsatsen bevisats, men jag funderar på om inte alla innerst inne för det mesta är idioter, även om motsatsen bevisats för den där otäcka sidan döljer sig där bakom i alla fall och jag orkar fan inte med mer svek. Det är inte andra som sviker mig, det är jag själv ihopp om att någon ska godkänna min excistens, den dagen har ännu inte kommit och den lär dröja väldigt länge till.
Okej denna bilden är ytterst oseriös, men jag känner mig ungefär sådär inombords - när jag gillar någon. Därför att jag vet att det alltid blir kaos av alltsammans.
Hejdå bloggen.
FÖRRESTEN!! jag saknar Glamorousmysterious så galet mycket att jag håller på att bli tokig och jag jobbar på att få tillgång dit igen snart.
publicerat i Funderingar / länka inlägget